Har nog hela livet försökt acceptera mig själv för den ja är.
Men det är fan så mycket svårare när man blir påmind om alla ens fel alldeles för ofta. Jag är en känslomänniska som aldrig glömmer sånt som skär i hjärtat.
Jag sårar aldrig andra med flit. Så varför såras ja med elaka ord som inte går att ta tillbaka gång på gång?
Värt att tänka på. Säg inte saker till nån som du inte hade klarat att bära själv. Och kanske till och med mildare saker än så.