Sen har ja inte kunnat somna om. Så här ligger ja nu och funderar på livet, i totalt mörker. Lyssnar på Camilla Läckberg, isprinsessan.

Har den här veckan haft mkt tankar.
Tankar ja inte vill dela med nån eftersom ingen förstår innebörden av vad ja känner. Eller så "tjatar" ja. Det är konstigt hur man själv anser att man öppnar sig, man delar med sig av sina innersta känslor men andra uppfattar d som tjat. Ja älskar att prata, d känns skönt i magen när man får ventilera. Aldrig riktigt haft nån kompis som ja alltid känt att ja kan prata med..
Inte för att d inte funnits nån utan mer för att jag varit på ett annat ställe i livet än mina vänner och så har d alltid varit.. Man har väl känt att man är rätt " ensam" där man är i livet. Förstår ni?

Kanske man skulle ha en låtsaskompis och ventilera till? :)

Ja anser att ju mer vi vågar öppna oss i livet ju lyckligare blir vi! Ju mindre missförstånd uppstår och ju mer respekt skapas. Men d som behövs är folk som lyssnar. Och det kommer aldrig ske..
Fast man kanske inte ska säga aldrig?:)

Idag är det datenight och ja ska fixa en annorlunda men mumsig middag!
Ladda ner en film som ja längtat efter :)
En promenad står också på schemat då mina knoppar kommit till OKQ8!